september 2016
m ti o to f l s
« Jan    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Vi lever…

Jodå, fast sidan har stått stilla så händer det saker här, dock verkar inte sida fungera riktigt som den ska. Fått massa mail i mailboxen som inte har vidarebefordrats till mig. Be därför om ursäkt för väldigt sena svar.
Zam var på uställningen i Växjö i början av November, fina kritik men det räckte inte hela vägen fram. det fick bli en 3:dje palcering i öppenklassen med kritik:
Lovely head. Dark eyes. Good bite. Strong neck. Well laid shoulders.
Deep chest. Strong and good topline. Good angulation. Not moving well today.

Han var en ung herre som ville sniffa efter löptikar hellre än att springa och visa upp sig. Måttligt glad på hans beteende, men, men så är det ibland. Ängla följde även med, tänkte ställa henne, men insåg väldigt snart att hon behöver tränas mer. Hon är en lite blyg flicka ibland och tyckte att inomhusutställningar var lite för mycket för att henne för att  komma ner i varv och slappna av.  Vi fick träna en massa på hantering  i alla fall så lite positivt var det.  Så våren kommer nu att vigas åt ringträning för hennes del, även försöka få till ett anlagstest för viltspår. Hoppas även på en MT plats till Zam i vår. Har slängt ut lite trådar här och var, väntar nu på svar från samtliga. Det är tänka att under våren så ska de båda ögonlysas och hd-röntgas. Tänkarna kring deras parning börjar komma i form här. Har fått en del intresseförfrågningar redan. Jag kommer att hålla er uppdaterade om hur planerna löper framöver. Jag har stora förhoppningar på denna kull, då det både finns ett driv för arbete och ett lugn som båda besitter. Zam tar livet med en klackspark och är ganska så självständig av sig, men följer ändå med och gör det man ber honom om.  Ängla är något av en kärleksfullmys hund som inget hellre vill än att känna närhet och mysa. Samtidigt som hon är full av energi och lek. Men rätt igenom en supersnäll hund som bara vill vara till lags.
Vi har även passat på att flytta till hus och ut från stan till ”landet” och en lite by som heter Asmundtorp.  Kontakt uppgifterna är uppdaterade nu och både telefonnummer och adress stämmer.

/Stina

 

Pinscherläger i Karlstad

Så var det då dax för årets läger för oss med pinscher, en mycket efterlängtad vistelse. Vi åkte upp på torsdagen till Karlstad där lägret hölls. som sällskap hade jag Anna Grubin med Rocko i bilen.
Fredagens aktivitet stod för vår del (Min, Canyo och Änglas) av appellspår och lydnad. Mer repetition för Canyo och för Ängla vad detta helt nytt förutom lite lydnad som vi tidigare haft.
Vi hade en mycket duktig instruktör, Tezzan Bergqvist som är allmänlydnadsinstruktör även hundtjänstbefäl/hundtjänstinstruktör inom SBK/Försvarsmakten. Så hennes kunskap försökte man ta åt sig så mycket man kunde.

Fredagen inledes med spårläggning, mycket lätta och enkla spår för hundarna. Vi var runt 8 förare med 10 hundar. Vi hade delade kunskaper inom området.Några hade kunskaper inom IPO-spår andra inom viltspår.

Det var väldigt länge sedan Canyo spårade, men hon tog upp spår 1 bra och fullföljde spåret det spåret och kom snabbt in i arbetstempo. För Änglas del så var det första gången hon spårade och det var nytt och väldigt intressant. Hon kom av sig lite i början men fullföljde till sist spåret.

Appellydnaden är något som måste slipas på, den tråkigaste biten om man frågar mig.
Finslipa på både Canyo, och Ängla, och det gäller framför allt stadga när på momenten. Efter en snabb lunch (tog med mig en liten macka, som att jag trodde jag skulle överleva på den) så åter till skogen och spår igen. Lite längre spår denna gång och i en enklare terräng. De Värmländska skogarna är som gjorda för att lägga spår i.
Lite trött och grinig pga för lite koffein och socker i min kropp lyckades vi ändå yra omkring och lägga spår. Änglas och Canyo spår var raka med apport och fortsatt spår sedan uppehåll och tillbaka till stigen för spårupptag och nytt spår. Ängla fick ett kort och Canyo lite längre. Samma sak för alla hundar.
Efter detta så var både hund och förare slutkörda och trött, Trots hård säng så somnade jag ovaggad den kvällen. En intensiv och underbar dag.
Lördagen kom och efter lite genomgång hur spår är uppbyggda och doftkorridorer och vindens påverkan på spåret begav vi oss ut i skogen igen. Kaffet och sockerlagret påfyllt, man såg nu till att hålla deltagarnas humör uppe genom att skicka med en fikakorg ut i skogen. Mycket bra tänkt! :)

Ny skog och perfekta spårmarker. Tallskog:)
Nu skulle vi lägga början på ett apellspår med en vinkel som ett L, ca 200 meter. Canyo och Ängla tog det direkt och man sår tändning hos båda töserna när selen kom på. De jobbade på bra i spåret båda, lite slag och ”vindning” här och var men tryckte ner nosen i backen igen.
Efter detta så blev det ett lite längre spår, de oerfarna hundarna fortfarande ett L och de mer erfarna hundarna nu ett litet apellspår 300 meter ca, som ett U. Hade Anna Lööf som spårläggare och fick även följa Siri ( halvsyster till Ängla) och Vimsen/Vincent spår. Dock råkade vi krocka med Vimsens spår i ett annat och kom lite för nära ett annat spår, vi var lite orolig att han skulle spring på det andra spåret då doftkorridoren kanske kunde flytta sig.
Men van spårare (Viltspårare) så fixade han detta galant. Dock var inte apporterna i spåret så viktiga för honom. Men en mycket duktig spårhund. Änglas spår gick bra, hon började får upp tempot en aning och jag fick bromsa ner henne. Vill inte att hon hetsar och slarvar i spåret. Apporterna var väl ok inte mer än så, hon tittade på dem lite och fortsatte spåra. Men polletten hade trillat ner och hon förstod hur och vad som förväntades av henne.

Canyo spårade som hon aldrig gjort något annat. Kul att se att de gamla färdigheterna sitter kvar. Har inte spårat med henne på minst 3-4 år. Hon går metodiskt fram och stressar inte fast hon behåller draget framåt. Hon hittade och stannade till vid apporterna men tog dem inte. Inget jag förväntade mig heller. Men blev glad över att hon faktiskt stannade till.
Dagen avslutades med en sökövning kallad pop-up. En förövning inom söket där man vill få ut hunden till figuranten och väcka hunden nyfikenhet. Canyo som är van vid sök taggade på alla 1000 cylindrar så fort tjänstetäcket kom på plats. Det som förvånande var att hon kom tillbaka till mig efter att ha hittat ”busen”. Något hon aldrig tidigare gjort. Det var kul att se det framsteget hos henne. Stoltheten i hennes ögon när hon kom tillbaka efter att ha hittat ”buse” nummer 2 var härlig att se.
Fick figga åt Vimse och Ozzy, Vimse var som en traktor och brakade in i busken där jag satt och tryckte. Även han en superglad skit över att ha hittat mig. Ozzy övervann sin lilla osäkerhet och kom även han fram efter lite övertalning och korv.

 


Ängla redo för att hitta ”busar” i skogen.

Väl tillbaka till Campingen så hölls en föreläsning av Anna Lööf som är utbildad Hundfysioterapeut, hon gav oss lite förslag och tips på massage och stretching för hundarna. En mycket uppskattat och nyttig information. Hon fick klämma lite på Snorpanson med (Canyo) då jag vart lite orolig för hennes knä tidigare men hon är helt och frisk. :)
Sen grillkväll och massa tjat. 30 pratglada personer som snattrar till tusen och överallt sitter det hundar, våra stackars grannar vågade inte sig ut förrän vi gick in. Klockan 2230 vågade de komma fram och grilla.

Söndagen, hemåkardag med allt var det innebar i fråga om städning och packning. Sen bar det iväg till spårskogen igen. Bytte spårläggare nu denna gång och nu blev det 600 meters spår till de erfarna med 6 apporter i. De mindre erfarna fick 400 meter ( tror jag) med ett uppehåll i mitten för att sedan påsläpp igen.
Fick nöjet att se Eva med Tova jobba. Fantastiskt team de är tillsammans. Det är inte många pinschrar som gillar apporteringen, speciellt inte metall. Men Tova gör och hon gör det med stolthet. Fint samarbete de två har. Hon fullföljde spåret helt med nästintill perfekta spårupptag.
Deras spår fick mig att tänk på hur Canyo och jag jobbar. Fanns massa bra idéer och tips som jag tog med mig.

Eva och Tova, Tova avlämnar en hårddisk. 

Så var det dags för Canyos 600 meters spår. Hon har aldrig gått så långt spår. De brukar ligga på 400 meter max. Men hon jobbade på bra. Inte så uthållig i spåret, tog lite pauser ibland och slog i doftkorridorerna, och vittrade. Kan vara för att jag lade Tovas spår i närheten. Canyos spår var tufft men nyttigt, då det gick ner i en grusgrop och upp igen. Men hon tog sig igenom hela, fast jag var lite orolig att hon skulle bryta. Apporterna var inte alls kul idag. Men hon fick massa beröm och korvar i slutet.

Änglas spår 400 meter med en vinkel och ett uppehåll. Hon gick på bra i början och tog spårstarten bra, ångade på bra i terrängen över massa grenar och kvistar som låg i vägen. Dock ett relativt högt tempo. Tog en paus selade av och myste en stund ca 10 min. Selade på och började jobba igen. Tempot blev lugnare och hon slutförde spåret.

Slutkommentar över helgen. Super glad att jag åkte och nöjd över mina hundars prestationer och att se dem växa i sig själva. Bra erfarenheter för dem båda. Appellen är nog det jag kommer att syssla med fram över med dem. Tråkigt nog så saknar Skåne skog. Nu är man lite bortskämd med de värmländska skogarna, men ändå. Sen att träffa alla hängivna och fantastiska människor igen. De som man har kontakt med över internet. Alltid kul att bara träffas och snacka en massa. Tusen tack till alla instruktörer som ställde upp och även ett jättetack till arrangörerna. Jag själv har lärt mig en massa nytt, trots att man är något kunnig inom området. Men det är alltid bra med feedback och nya ingångar på problem som man ställs inför i sin träning.

Resan upp och hem är ett kapitlet för sig, men jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjort under en bildresa förut. Anna Grubin en fantastisk rolig person galnare människa får man leta efter. Precis lika galen som mig nästan och envis till tusen. Denna resan går till historien som en av de bättre roadtrips jag har gjort.

 

MH för Zam

Så äntligen var det dax för Zam att gå MH. Det är minsann inte lätt att få till och få plats på sådana. Sist var det i Bjuv men då var det mycket som strulade för oss så vi inte kom iväg.
Så efter mycket mailande och ringande till brukshundsklubbar överallt så fick vi en plats i Veberöd. Igår blev det upp tidigt på morgon för att hämta Zam och bege sig mot klubben.
Dagen bjöd på fint väder, en aningens kallt i luften. Banan var kanske inte den bästa jag sett, mycket störningar runt omkring, då den ligger i anslutning till en 4H-gård. Jag vet att Zam har en förkärlek till att
jaga katter exempelvis. Att lägga ”lilla bytet”  eller jaktmomentet i närheten av ett gäng getter och lite höns kanske inte var det bästa. Men tror inte att de hade så mycket till val. Det var nog det som jag var mest nervös över, att han skulle sticka dit och jaga de stackars små hönsen som gick där i lugn och ro och pickade frön.

Hanteringen gick bra, lekmomentet tycker han inte alls va kul, så det struntade han i helt. Zam hade så mycket annat för sig än att leka med en trasa, pinka in stället var bättre.  Söt hunden. Vet om att han leker mycket hemma, så detta brydde jag mig inte så mycket om.
Så kom fasan över lilla bytet, som han flög efter i full fart, men struntade i hönorna på andra sida.
Resten av beskrivningen gick bra, och han visade vad jag trodde om honom med. Lätt att avreagera mellan momenten men löste situationer som dök upp och handlade på egen initiativ.
Zam är en självständig hund med mycket självförtroende, utan några som helst tendenser till aggressivitet eller nervösa beteenden. Han vill gärna ha koll på sin omgivningen.
Testledaren hade tydligen bedömt pinscher tidigare i Höör alt Eslöv, så hon kände till rasen. Han fick mycket bra kritik från både testledaren och figgarna.

Varför är MH en viktig del att göra? Den beskriver egenskaper hos en enskild hund och är ett bra underlag i hundaveln.

Mentalbeskrivning  är ett av världens mest använda tester för hundar. Det består av tio standardiserade situationer där ett antal delmoment graderas med en intensitetsskala. Syftet är att beskriva hundens sociala förmåga, rädsla, aggressivitet och lekfullhet m.m. Man vill se hur den enskilda hunden och/eller rasen i stort hanterar exempelvis överraskande ljud, hotfulla föremål som långsamt närmar sig eller förmår samarbeta med främmande människor.

Passivitet och inlärning

Att träna två hundar är minsann inte lätt alla gånger, speciellt inte då båda är väldigt ivriga när man ska träna. När klickern kommer fram så taggar de båda till tusen.
Att binda upp en hund eller sätta någon i bur undertiden man tränar den andra funkar inte.  Det blir höga protester här hemma då. Så därför försöker jag nu lära dem passivitet under ansvar.
Dvs, jag tränar en hund den andra får sitta eller ligga en bit bort.  De börjar förstå vad detta går ut på nu.
Har ju börjar kurs med Ängla nyligen, det är en lydnadskurs vi går. Siktet är inställt på appellen alt lydnaden bara. Varje vecka så får vi lite uppgifter vi ska lära hunden under kommande vecka. Förra läxan var kontakt, sitt, ligg och ingångsposition. Som extra hade vi snurra.
kontakten har vi inte några problem med hon är mycket följsam denna lilla tjej då inte Canyo är med. Har full koll på mig hela tiden. Sitt, har vi tragglat med så mycket det sista så det är inga problem där heller. Ligg, däremot, hon kan ligg med hon är inte signalfast på det. Sen så vill jag ha ett korrekt ligg. Dvs då hunden smäller ner i ligg (slänger sig ned)  och inte kryper ner så som Canyo har en tendens att göra. Men fick lite tips och trix på vägen så nu sitter ”smällandet” men hon är inte fast på kommandot ännu.
Stod länge och funderade på hur jag skulle lära in utgångsställning. Dvs där hunden sitter på vänster sida. Funderade på har jag lärde in Canyo på detta. Men kom inte ihåg hur jag gjorde på den tiden.
Men så hörde jag tals om klossmetoden, där man har en target i form av en låda  i lagom höjd eller som jag en bok. Hunden ska stå med framtassarna på target och flytta bakdelen åt det hålla jag rör mig.  TIll slut så låter man hunden röra sig runt och hamnar på vänster sida om mig.
Så nu kan vi utgångställning med.
Snurrandet då, nja hon kan det med hjälp av mig och jag isar med handen, men det kommer ibland påbörjar hon rörelsen utan min hjälp och det är ett steg i rätt riktning.

Veckans läxa är att man ska gå hunden att backa. Ängla gör detta som entt frivilligt beteende så det gäller bara för mig att fånga det med.  Fördelen med att gå på kurs med en hund är att man kan lära hund nummer två detta hemma med  Canyo kan i och för sig det mesta grundläggande men backa vara något nytt för henne. Och hon var väldigt tveksam till att flytta på bakdelen. Men det gick till slut ett lite lite steg.

Liten film om hur det såg ut idag. Inte fullt så taggad Ängla.